låtar // texter :D

jag sitter och stirrar ,
ut i den tomma korridoren.
jag ser inget ljus ,
nej , i slutet av tunneln så finns bara en vägg.
jag springer till andra sidan även där finns bara en vägg,
jag sätter mig ner och kryper i hopp mig i hörnet.
och jag önskar,
att jag bara kunde flyga härifrån ,och lämna den här platsen.
jag lyfter huvudet och letar efter ljuset ,
som för några sekunder sen var där.
men ljuset är borta,
det är mörkt.
jag börjar tänka ,
tänk om jag inte hade blivit född?
då skulle jag aldrig ha hamnat här.
varför måste jag stanna här helt själv.
vad ska jag göra ,
nu när ljuset är borta och ingen utväg?
jag kryper i hopp mig igen ,
jag blundar och försöker försvinna .
men misslyckas.
jag ser alla minnen allt hat ,
alla ord jag ser dom.
dom snurrar runt i huvudet på mig,
sen ser jag mig i en mörk tunnel som sitter ihop kryppen i hörnet.
jag ser alla händelser.
jag hör allt dom sagt.
och jag ser hur mina sår blev till.
det hugger till i revbenet.
jag gnyr till.
det hugger till i magen .
jag tappar luften .
jag vet att det här är slutet ,
det finns ingen som heter Ebba Kaski-Kallio mera.
mitt liv tar slut i den här mörka tunneln.
men innan jag försvinner bort från världen vill jag att ni ska veta,
att jag har alltid varit ärlig.
jag sitter och stirrar ,
ut i den tomma korridoren.
jag ser inget ljus ,
nej , i slutet av tunneln så finns bara en vägg.
jag springer till andra sidan även där finns bara en vägg,
jag sätter mig ner och kryper i hopp mig i hörnet.
och jag önskar,
att jag bara kunde flyga härifrån ,och lämna den här platsen.
jag lyfter huvudet och letar efter ljuset ,
som för några sekunder sen var där.
men ljuset är borta,
det är mörkt.
jag börjar tänka ,
tänk om jag inte hade blivit född?
då skulle jag aldrig ha hamnat här.
varför måste jag stanna här helt själv.
vad ska jag göra ,
nu när ljuset är borta och ingen utväg?
jag kryper i hopp mig igen ,
jag blundar och försöker försvinna .
men misslyckas.
jag ser alla minnen allt hat ,
alla ord jag ser dom.
dom snurrar runt i huvudet på mig,
sen ser jag mig i en mörk tunnel som sitter ihop krupen i hörnet.
jag ser alla händelser.
jag hör allt dom sagt.
och jag ser hur mina sår blev till.
det hugger till i revbenet.
jag gnyr till.
det hugger till i magen .
jag tappar luften .
jag vet att det här är slutet ,
det finns ingen som heter Ebba Kaski-Kallio mera.
mitt liv tar slut i den här mörka tunneln.
men innan jag försvinner bort från världen vill jag att ni ska veta,
att jag har alltid varit ärlig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0